| |
BANINFO
Några citat av besökare på Eda GK
En värmländsk skönhet
Med några seasidehål, några skogshål, och så några på gammal svensk jordbruksmark är Eda Golfklubb i Värmland en charmerande bekantskap.
Av JOHAN DAHLQVIST
En Stockholmare kom in till nittonde hålet och lämnade följande utlåtande "De häär va fanimej en upplevelse,- ta dubbel avgift- 240 spänn för spelet å 240 för den härliga omgivningen och allt omkring.
Plussar också för den goda maten och servicen i restaurangen
Hasse
Låt oss slå fast en sak redan från början: för att spela Eda Golfklubbs bana i Noresund, ansedd som Värmlands vackraste, krävs god kondition. Du behöver inte vara försedd med världens längsta utslag men däremot med ett starkt hjärta. Har du det bjuder Edabanan på ett utmanande spel, vackra vyer, lugn och harmoni.
Man kan fråga sig hur någon kan komma på tanken att bygga en 18-hålsbana i en till invånarantalet så liten kommun. 8.700 själar trängs inte precis med varandra i Charlottenberg och Åmotfors.
Det finns flera anledningar till banbygget. Först och främst låg det en herrgård längst ute på en udde i sjön Hugn. Det var Noresund som textilfabrikör Axel Norén byggde år 1772. Han anlade också en praktfull park med över 100 sorters fruktträd. Och så satsade han på att producera värmländskt vin! Tio år senare skördades mogna vindruvor. Unikt på den tiden.
– 1898 blev herrgården först ett hem för fattigvård, sedan ålderdomshem och slutligen ett vårdhem innan det lades ned 1980, berättar Börje Östensson som var med och startade klubben och faktiskt den ende i golfklubbens styrelse som spelade golf när klubben bildades 1990.
Ett norskt företag intresserade sig sedan för den natursköna marken. Det planerade att bygga lyxsviter i herrgården med tillhörande golfbana. Av därav blev intet. Skissen på golfbanan fanns dock kvar och en fastighetsmäklare tog sig an projektet. En interimsstyrelse bildades, Eda kommun var positiv och ställde en kommunal borgen på tre miljoner kronor. En entreprenör i bygden byggde banan billigt.
– Vi klarade oss undan med sex miljoner kronor. Redan från början bestämde vi oss för att bygga 18 hål medan spaden var varm, säger Börje Östensson.
– Det har vi aldrig ångrat, menar Erik M Juul, klubbens ordförande.
BANAN ÄR POPULÄR hos våra norska bröder. Det är bara tolv mil till Oslo och fem mil till Kongsvinger. Värmlandsmetropolen Karlstad ligger tio mil bort.
– Det märks att vi är nära Norge när vi ser på antalet greenfeegäster, berättar klubbens kanslist, Jonas Östensson. Vi har många norska gäster.
Något som ger ett välkommet bidrag till klubbens kassakista.
Området har också många turister, vilket gynnar banan. Gränshandeln är livlig eftersom livsmedel och, för den delen, alkohol är klart billigare i Sverige jämfört med Norge. Och så ligger Morokulien här. Morokulien är världens minsta ”land” och är ett slags demilitariserad zon, en fredsplats, precis på gränsen.
Lennart Hyland och norska Randi Kolstad sände radioprogram härifrån i slutet på 1950-talet med titeln ”Över alla gränser”. Morokulien är sammansatt av det norska ordet ”moro” och det svenska ”kul” och du kan fortfarande bli medlem och få dit eget pass. Dessutom är Morokulien den enda platsen i världen där du kan skicka brev frankerade med tre länders frimärken, ett svenskt och ett norskt och så ett från Morokulien.
– Även om Morokulien var mer känt förr i världen så bidrar ändå ”landet” till intresset för bygden, säger Jonas Östensson.
JAG SPELAR EN ROND med Morgan Löv, klubbens pro, och Jonas Östensson. Två duktiga killar, där framför allt Östensson bemästrar de långsamma och hoppiga greenerna i dag.
– Vi har haft lite svårt att få banan i trim. Först var det fairways som hade många stora tuvor och nu är det greenerna, berättar Jonas Östensson efter att han ånyo satt en femmetersputt.
Fairways är verkligen bra, men han har rätt i att greenerna behöver en ordentlig uppryckning, något som ska vara på gång till årets säsong.
– Vår nye greenkeeper, Staffan Tärnbrant, har redan gjort mindre underverk med greenerna så till sommaren 2000 kommer de att vara riktigt bra, fortsätter Östensson.
Förhoppningsvis är det så, eftersom banan i Noresund är en riktigt trevlig bekantskap. Den bjuder på några seasidehål, några skogshål och så ett antal hål på gammal svensk jordbruksmark.
Det är vackert. Det är rent av en av de mest natursköna banor jag skådat. Många av hålen ligger i omedelbar närhet till sjön Hugn. En sjö som man kan se från banans samtliga hål. Vattnet och bergen på andra sidan, där skidorten Valfjället ligger, gör att en rond blir harmonisk och en lisa för själen.
FLERA AV BANANS HÅL är dessutom riktigt bra. Redan på andra hålet kommer den hemlighetsfulla och fiskrika sjön Hugn i spel. Detta par 4-hål mäter bara 240 meter från gul tee men mycket kan hända. Hålet går i en skarp dogleg vänster runt viken och det ska ”bara” vara runt 180 meter fågelvägen till greenen. Det kan ju gå!
Den mer konservative golfaren slår ut med en lämplig järnklubba. Därefter väntar banans svåraste hål; ett riktigt smalt och otäckt par 5-hål där sannolikheten att placera en eller flera bollar i sjön är förskräckande stor.
På de sista nio hålen finns flera pärlor. Det mest spektakulära är ett korthål, det 12:e, 165 meter från gul tee. Här är det bara frågan om tee, vatten hela vägen, och så en smal green bevakad av två bunkrar. Ta en klubba extra! En riktigt bra korthål där valet av klubba blir avhängigt av hur vinden blåser.
OCH SÅ DET 17:E, banans kortaste par 5-hål på 415 meter från gul. Här är utslaget placerat längst ute på en berghäll som sticker ut i sjön. En bra drive lite till höger öppnar upp hålet och ger den långtslående möjlighet att nå in på två slag.
I klubbens broschyr om banan står det: ”Här talas ofta om en stor kvinna vid namn Bertha. Det påminner om sägnen om Hobergsgubben – en jätte med känsliga öron som bodde i berget på andra sidan sjön och kastade sten tvärs över för att få tyst på klockorna i Köla kyrka. Undrar vad han tycker om klangen från Bertha?”
Eftersom inga stenar har kommit farande på många år så får man förmoda att även Hobergsgubben tycker om Eda Golfklubb!
SPELA BANAN
Bra att träna på före: Inspelen. Eftersom banan i Eda inte är speciellt lång blir en rond inte fråga om långa drives utan om precisionsskytte med medellånga järnklubbor eller wedgar.
Första hålet: Fairway sluttar något neråt och greenen ligger i en dogleg till vänster. Det är brett och fint, men en slice gör inspelet längre.
Hooka inte: På flera av banans hål är det direkt skadligt för scoren att hooka, faktiskt allvarligare än att slica. En hook hamnar ofta i en damm eller i sjön Hugn.
Bästa hålet: Hål 16, par 4, 355 meter från gul tee. På tee känns det som om man slår ut i en tunnel på grund av trädallén. Men det är bredare än vad det känns som. Håll utslaget lite till höger annars finns risken att bli ”mask”. Inspelet på 16:e hålet är läckert ned mot sjön och greenen bland tallarna.
Klar birdiechans: Hål 17, par 5, 415 meter från gul tee. Ett kort par 5-hål i dogleg vänster där svårigheten är utslaget, som slås över en del av sjön. De som slår långt satsar på att gå upp på green på två slag.
Tveksamt hål: Hål 3, par 5, 445 meter från gul tee. Det här hålet rankas som banans svåraste och det är duktigt svårt. Minsta lilla hook och bollen är adjöss i sjön, slicen hamnar uppe på en grusslänt. Säkrast är att slå ut med en järnklubba. Inget vidare på ett par 5-hål.
Prons bästa tips (Morgan Löv) : ”Det vackraste hålet är det 12:e. Njut av utsikten och ta en extra klubba. Det är längre över vattnet än vad man tror.”
Driver eller järntre: Eftersom banan inte är så lång går det alldeles utmärkt att slå ut med en järntrea. Men å andra sidan är de flesta hål breda och fina så satsa på drivern!
Hole-in-one-hål: Hål 14, 130 meter från gul. Ganska enkelt, bara att slå över en liten bäck och upp på greenen. Oftast medvind. Det första HIO:t i klubbens historia gjordes via en väl avvägd studs på bron och direkt i hål.
Avslutningshålet: Detta par 4-hål, 330 meter från gul tee, har tre svårigheter: man spelar hålet i uppförslut, inspelet är smalt mellan träden och greenen är ondulerad. Utslaget bör vara långt för att ge ett lättare inspel.
Missa inte: Att njuta av vyerna över sjön, lugnet och den ringa trängseln. Så här var golf för tjugo år sedan i Sverige.
SÅ TYCKER SVENSK GOLF OM EDA GOLFKLUBB
För låghandicapparen: Banan är inte helt lätt för eliten. Även om den är ganska kort så bevisar banrekordet på två slag under par att det är svårt att scora bra här.
För medelgolfaren: En lagom utmaning. Hålen är ganska korta och det finns inget riktigt långt och svårt par 4-hål.
För höghandicapparen: Inga större problem, breda, inbjudande fairways med några få undantag.
|
|
 |
 |
|
|
